Bettlöst eller med bett
torsdag 10 mars 2011 , 22:09

Man har knappast kunnat missa klippet "Horse revolution" som cirkulerar på många hästbloggar just nu. Klippet visar hur känslig hästens mun är för bettet.

Det här är egentligen saker som jag har funderat på rätt så länge. För ungefär ett år sedan knåpade jag ihop ett eget bettlöst träns och red så i några veckor. Varför jag tog tillbaka bettet kan man ju undra. Räppar är väldigt lyhörd och lättlärd och han tyckte om att gå bettlöst, det funkar riktigt bra att svänga och stanna honom också. Jag är inte ens rädd att ge mig ut i terräng utan bett. Nu när det är dags att komma igång med ridningen igen har jag bestämt mig att försöka köra på bettlöst. Tillsvidare ska jag nog använda bettet när jag har sällskap. Räppar blir lite oroligare då och jag vill att han ska vara helt van med det bettlösa innan jag försöker utmana ödet.

Vilken är min filosofi då? Jag är nog ett litet "naturligast är bäst" barn, så jag vill ju helst inte plocka på oss en massa utrustning som vi ändå inte drar nytta av (nosgrimma, inspänningstyglar, sporrar...). Dessutom ser jag ingen mening i att rida med bett ifall jag kan ha en lika välfungerande häst utan järnbiten i munnen. Då säger kanske någon att man inte kan samla ett häst utan bett. Räppar går inte "i form" annars heller, men det är ju faktiskt bakbenen hästen ska bära sig med och inte munnen ;)

Vi ska göra ett försök, och hoppas på att så gott som helt fungera och även utvecklas vidare bettlöst. Mitt bettlösa träns är min egen konstruktion, en nosgrimma i vilken jag knäpper fast tyglarna. Verkar funka fint!

Etiketter: annat, Hanna