Mitt liv som travfantast Del 1
tisdag 4 januari 2011 , 21:54

I vår bildlänk så står det ju att vår blogg innehåller allt från trav till nh, men det finns inget direkt inlägg om travsport, så tänkte ta och ändra på det ;)

Så började det: 
När jag lärde känna Leroy så växte intresset att få reda på mer fakta om honom. Kollade lite på hans släkt och kollade hur det hade gått för honom under sin karriär som travhäst.

När hösten kom (stället där Leroy varit på sommaren var inte klart för vinterboende) var tanken den att vi skulle flytta Leroy till Hannas stall, som inte hunnit bli klart. Så vi fick söka en annan stallplats. Ridskolan var lite för långt borta, dessutom var det bara halvskötsel i och med stallet var så långt borta så hade vi inte möjlighet att fara dit varje dag. Så ridskolan var nog vårt sista alternativ!

Leroy fick då flytta in på ett travstall, som var något närmare. Redan några dagar efter vi flyttat dit så kom hovslagaren, som stallägaren använde, dit. Han var väldigt nyfiken på Leroy, fråga genast vad han hade för släkt och så. Jag berättade också om Leroys karriär som travare, det visade sig att han var stallets bästa travare. Då blev jag förståss nyfken på hur de andra hästarna travat och började kolla upp deras resultat, det var väl här det började.

Några dagar senare så träffade jag hovslagaren igen (hovslagaren och stallägaren var vänner) och han frågade om jag ville komma med på trav, som häst skötare, de skulle ha med fyra hästar och det var fem lopp, så de behövde lite extra händer. Jag kunde inte fara med eftersom jag skulle vara borta den dagen. Men nu växte intresset ännu mera.

Jag visste ju att Leroy var inkörd och ville mer än gärna köra honom. Men jag vågade inte, tänkom han skulle sticka iväg i full trav och jag inte fick stop på honom? Han var ju lärd till att det skulle gå hårt när man hade kärra efter sig. Dessutom hade jag alldrig kört häst på egen hand.
Jag tog mod till mig och frågade stallägaren om han kunde köra Leroy först. Visst kunde han det sa han. Nån vecka efter åt frågade jag om han ännu hunnit köra Leroy, det hade han inte. Jag började fråga allt oftare och oftare. En dag fick han nog av mitt tjatande, hämtade kärran och selade på Leroy.
"Hoppa i!" sa han, gav tömmarna åt mig och sa att jag skulle sitta på dem, som säkerhet iafall jag tappade dem. Sen knäppte han löst Leroy och berättade var jag kunde köra. Inget mera sa han. Jag hade trott att han skulle komma med eller iallafall berätta något mer, säga någonting om hur man kör häst, vad man ska tänka på osv. Men icke, där satt jag i kärran, men hjärtat i halsgropen, hade ingen aning om hur Leroy skulle reagera när jag bad om trav, hade ingen aning om hur jag isåfall skulle få stopp på honom, jag visste ingenting. Dessutom såg jag inget heller, hade ännu inte hittat rätt teknik att se där bakifrån (Har nog ännu inte heller blivit helt van, men det är bättre).

Men det gick bra, Leroy skrittade lungt, dethär var han ju van med! När vi småtravade gick det också helt bra, mitt självförtronde växte och jag bad om mer fart. Man märkte på Leroy att det här gillade han, dethär var det han var född till att göra och det här kunde han! Att märka att Leroy gillade det gjorde det ännu roligare. Sen slog den hårda verkligheten imot och det var dags att få stopp på Leroy. Fick ta i ordentligt, men det gick! Jag var fast besluten att jag skulle lära mig att köra häst, påriktigt, att känna att jag har kontroll. 

Eftersom jag inte lärt mig att sela på så hann jag inte köra mera förrän vi flyttade till Hannas stall.

Etiketter: Julia, Travsport