Favorithästar
lördag 25 december 2010 , 19:34

I väntan på varmare väder och att jag ska bli helt frisk har hästarna haft 110% jullov. De har verkligen inte behövt göra någonting, de har till och med fått ut en höbal i hagen så de har i princip ätit non-stop i två dygn nu. God Jul mina små pojkar alltså :)

Hursomhelst tänkte jag skriva om några hästar förutom Räppar som har varit viktiga för mig under tidens gång. Jag har alltid varit en "enhästsmänniska" och hellre t.o.m. skippat ridlektionen och umgåtts med min favorithäst istället för att rida en annan. Detta har gett mig en hel del speciella relationer med olika hästar. Jag tänkte dela upp dethär på några inlägg och börja från en tjusig fjordingdam vid namn Sonja.

Sonja var min favortihäst i ett par år. Hon var en fjordingdam som på den tiden var kring tio år gammal. Jag pysslade mest med henne kring 2005-2006 när hon stod på ridskolan. Sedan såldes hon vidare och verkar stortrivas där hon är idag. Sonja var min sköthäst i flera år, jag red henne på de flesta lektionerna och jag pysslade med henne så fort jag fick chansen.


Sonja var en riktigt envis liten dam. Det var många som inte tyckte om henne, eftersom hon ibland helt slog av och gjorde hur hon ville. Ena stunden vägrade hon att gå fram och den andra stunden stack hon iväg i full fart och bockade. Hon älskade mat och var ganska lat, men när hon väl ville fanns det bra med fart i henne. Hon var en bra allroundponny och orädd, helt duktig både i hoppning och dressyr. Hennes  egna vilja gjorde det dock svårt, eftersom hon då blev tung fram i och slutade lyssna på några som helst hjälper. Antagligen tyckte hon att det var tråkigt att gå ridlektioner dag ut och dag in.

Trots allt krångel hade Sonja hjärtat på plats och jag kom bra överens med henne. Jag älskar utmaningar och det kändes alltid så bra när vi lyckades med något. Vår största "merit" var när vi kom trea i en klubbhopptävling, 40 cm, haha. Jag var helt salig!

Sonja lärde mig hur mycket som helst och jag utvecklades till en mer bestämd och orädd ryttare tack vare henne. Så många skengalopper i terräng som jag aldrig ska glömma...

Fortsättning följer...

Etiketter: Hanna, otherhorses