Efter ridlektionen löshoppade vi båda hästarna, eller egentligen bara Räppar för Romek stod mest och tittade på. Hade en hel del svårigheter med att få Räppar att springa mot hindret och inte förbi, men när han väl fattade vad det var frågan om började det gå mycket bättre. Vi började höja hindret lite i taget, lite försiktigt med både kryss och rättuppstående och för varje höjning tänkte jag: det här är för högt för honom. Men jag har nog verkligen underskattat min häst för vi lyckades komma upp i 80 cm! För någon är det bara småhinder men för oss är det enormt! För att inte utmana ödet höjde vi inte mer utan nöjde oss med detta, men jag kunde inte låta bli att hoppa upp och prova några skutt också. Vi hoppade dryga 70 cm och det var långt över vårt tidigare rekord. 

Jag hade allt fel när jag påstod att min häst inte kan hoppa. Nu känns det riktigt bra och jag hoppas att vi ska ta tag i hoppningen och kanske en vacker dag tävla i någon klubbtävling.

0 kommentarer:

<< Tillbaka till bloggen