Dag 2 - Min första häst
tisdag 28 december 2010
, 08:54
Dag 2 –
Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Mitt bästa häst minne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!
Min första egna häst
på riktigt är ju Räppar, men honom har jag skrivit så mycket om. Direkt före jag köpte Räppar hade jag en helt annan häst, Stjerne Tor, på foder och det var meningen att jag skulle köpa honom. Det svider fortfarande lite att tänka på honom. Och bara att skriva Stjerne Tor får mig att sucka en extra gång.
Stjerne Tor, "Ture", var en femtonårig herreman som hade sett en hel del i sitt liv. Han hade varit travhäst, montéhäst, ridhäst och pendlat mellan olika ägare.
Han var väldigt osäker och rastlös vilket visade sig i att han var dominant och blev tillslut aggressiv.
Han hann knappt vara ett år vid ridskolan. Första gången jag såg honom blev jag förälskad direkt och allting blev glasklart. Under detta året gjorde jag allt för denhär hästen, tog varje tillfälle att rida honom och pyssla med honom och vi klickade precis. Han var framåt och osäker och jag var trygg och lugn och tillsammans hittade vi en slags jämvikt.
 |
| Min hand efter en omgång med Ture |
Mot hösten blev han dock sjuk och efter det blev han aldrig riktigt sig själv. Hans tidigare dominans övergick i hugg och sparkar och han blev allt mer fientlig. Antagligen hade han ont någonstans också. Trots detta försökte jag kämpa på med honom, när man väl satt på ryggen var han så härlig och emellanåt, när han var trött efter en ridtur eller på allmänt bra humör, var han världens underbaraste häst. Jag har aldrig känt det där igen ännu.
Jag minns när vi galopperade i manegen en gång. Han hade svårt för galopp och förstod inte galoppfattningen men vi körde på och mitt i allt satt det på en fin volt i manegen och vi galopperade runt, runt och tårarna bara rann.
Att släppa denhär hästen är det svåraste jag har gjort. Trots att jag älskade honom var jag ju tvungen att ta mitt förnuft till fånga och släppa honom. Han var ju ändå farlig. Han bet mig också ett antal gånger och det var inga små nafs. Hur som helst är han min första häst och största kärlek, jag saknar honom fortfarande. Jag kan inte påstå att någon annan häst fångat mitt hjärta så totalt igen.
Etiketter: 15dagar, Hanna
4 kommentarer:
sv. hehe, jaså bor ni i finland? men ni skriv svenska? :D
ja sverige är... uch kallt !:D
28 december 2010 kl. 15:56
sv. jaså vilken tur :D
28 december 2010 kl. 20:07
Åh vilken superfin nordis! Värsta historian om honom också :/
Svar: Tack :D jo det är ju underbart med lite trav bland alla ridbloggar :D vad heter din häst då? :)
29 december 2010 kl. 17:18
sv. Han var i själva verket ett Norskt kallblod, men ser exakt ut som en nordis :D mina hästar heter Räppar & Romek, Julias heter Leroy / Hanna
30 december 2010 kl. 11:39
Skicka en kommentar
<< Tillbaka till bloggen